Middagslyx

Imorgon är det fredag och jag och B-A ska bjuda mamma B-A på utemiddag på Wasahof i Vasastan. En lite försenad födelsedagspresent. Och gud vad jag längtar! Vi har ju faktiskt varit lite duktiga här ett tag och hållit oss hemma om kvällarna och borta från krogarna för att spara lite pengar. Så nu känns det så lyxigt att få slå på stort. Det rinner i munnen när jag tänker på de smarriga sniglarna som jag ska äta till förrätt. Mmm…

Hoppas nu bara inte svärmor hittar min blogg. För i sådana har jag nog avslöjat lite för mycket :)

Lite vemod…

Igår låste jag dörren till min etta på Eriksdalsgatan 17 för sista gången. Snälla B-A och hans mamma hjälpte mig tappert att flyttstäda det sista. Jag svabbade golvet sist, släckte, stängde och låste dörren medan det var blött på golvet.

Det känns riktigt bra och spännande att nu inleda mitt och B-As gemensamma liv på riktigt. Det finns det inga tvivel om. Men jag är ju en riktigt nostalgisk människa och kan inte låta bli och tänka på dagen då jag klev in i min lilla etta för första gången och blev förälskad, på all den underbara hjälp jag fick av min pappa – både när det gäller själva köpet och uppsättande av hyllor och allt vad det nu var. Och mycket, mycket mer. Nu är den epoken i mitt liv över och det känns ju ärligt talat lite vemodigt. Det har varit tre riktigt händelserika år, må jag säga, och det sitter mycket skratt och gråt i väggarna på Eriksdalsgatan ska ni veta. Tur dock att man inte blir av med minnena bara för att man säljer och flyttar därifrån :)

Kräftskiva

Förra årets kräftskiva i Vigerstad var inledningen på en tradition hade vi tänkt. Och så blev det. I alla fall ett ytterligare år. Sen ska ju Vigerstad säljas… :( Men jag måste då säga att helgens ”sista” kräftskiva blev en riktig hit. Underbara vänner, otroligt tur med väder, smarriga kräftor – och riktigt riktigt kul. Åtminstone jag hade det :) Istället för att redogöra för allt i text kommer här ett par bilder (för detta år lyckades jag komma ihåg att ta med kameran).

 

Bye bye Eriksdal

Den definitiva flytten från Eriksdalsgatan pågår. Ikväll har vi tömt förrådet och istället flyttat allt till mamma B-As förråd vid Medis. Världens snällaste och gulligaste Janne & Matilda rykte in med bärhjälp. Något som visade sig vara guld värt och vi var hemma igen efter två timmar. Hurra! Imorgon ska vi montera ner det sista uppe i lägenheten. Sen väntar bara städningen.

Även om det väntar nya spännande saker i livet är det liiite vemodigt ändå. Min lilla söta lägenhet. Det var ju faktiskt köpet av den som fick mig att börja blogga för nästan tre år sedan. När jag bestämde mig för att vända livet i rätt riktning. Och nog har jag lyckats rätt okej ändå måste jag påstå :)

The taste of Jamaica

Denna slitna reklamskylt sitter på väggen utanför vår ”kvarterskrog” El Mundo. Jag gick förbi den idag när jag skulle posta ett brev. Brevet till Transportstyrelsen med bild och namnteckning till mitt nya körkort, för övrigt. Det har gått tio år sen en hyperglad 18-årig Jennie tog sitt körkort, tydligen.

Hur som helst. Skylten gjorde mig lycklig. Igår bokade vi nämligen flygbiljetterna till årets resa. Det känns lite som en dröm. Jamaica, igen! :) Och denna gång blir vi där i hela 16 dagar. Sol, bad och romdrinkar.

Underbart!

Mys

Detta är något av det bästa som finns. En nybäddad säng att krypa ner i. Och ikväll är det extra mysigt eftersom min sötnos är hemma igen. Visst är det skönt med egentid och möjligheten att göra precis vad man vill. Men det kommer då aldrig slå känslan av att få somna in på min älsklings axel…

Friday

Det är 45 minuter kvar tills klockan slår fem. Jag har absolut ingen anledning att sitta kvar på kontoret och glo. Jag skulle kunna gå nu och ingen skulle bry sig. Men saken är den att jag har en grej på to-do-listan som jag lätt skulle kunna fixa undan innan klockan slår fem. Men åååh vad jag inte har någon lust. Det är ju fredag och jag vill hem och pussa på min sambo som varit borta hela två kvällar i rad.

Ikväll ska vi äta middag med bror min på en relativt ny krog på Nytorget. Bar Central. Eller var det Central Bar? Jag minns inte. Hur som helst serverar de centraleuropeisk mat – typ tjeckiskt och tyskt. Jättebra idé, när bror som bor i Berlin numera kommer hem på besök. Jaja. Jag vill i alla fall testa krogen, och jag äter ju inte knödel och allt vad det nu är varje dag precis.

På tal om mat. Jag och B-A måste spara pengar. Vi spenderar så sjuuukt mycket på mat ute och take away (säger hon precis efter att hon har redogjort för kvällens restaurangbesök). Nästan som ett beroende (eller kanske lathet, som vi båda besitter ganska kraftigt har jag kommit fram till). Men hur som helst tog jag ett steg i rätt riktning igår och rensade frysen. Och av det som blev kvar skrev jag en lång lista. Nu vet vi vad som gömmer sig där längst inne i fryslådorna – och det ska banne mig ätas upp! Och Jennie ska börja med matlåda. Det funkar inte att varje dag lägga över 70 spänn på företagets catering på lunchen. Även om maten är väldigt, väldigt god (och onyttig). Nu ska det skrivas middagslistor och det ska handlas på Willys. No more fancy pancy take away!

Lugn, bara lugn

Nej, jag har inte övergett bloggen igen. Ni kan vara lugna. Jag har bara inte skrivit något nu igen :)

Och för att ni inte ska oroa ihjäl er passar jag på att skriva en rad under min lilla paus på jobbet mellan två grejer. Det har tack och lov blivit lite mer att göra nu. Hurra. De två första veckorna efter semestern var verkligen sega. Nu är vi ganska många på kontoret igen och dagarna går betydligt fortare.

Igår och idag är jag för övrigt gräsänka. B-A är på kickoff i Norrköping. Jag passade på att göra precis ingenting igår kväll. Oerhört skönt. Det har varit saker i stort sätt varje kväll nu… allt från tråkiga göromål med anledning av min lägenhetsförsäljning och trevliga spontana middagar med goa vänner.

Om 2,5 vecka är det B-A som blir gräsänka. (Heter det så när det är mannen som är ensam? Hm.) Då är det dags för mig att dra iväg på kickoff. Och Springtime höll löftet om att vi ska lämna Sveriges gränser och det nalkas fyra dagar på Sicilien! :) Underbart. Jag undrar dock hur mycket konfererande det blir. Haha.

Hejdå…

Hejdå Vigerstad, för den här gången.

Helgens besök på landet har minst sagt varit ångestladdat. Jag orkar inte riktigt dra hela historien, men kort så funkade som sagt inte avloppet i köket, och rörmokaren som hade satt in det nya röret skulle komma och fixa… Men så hade ingen rensmaskin… Men han skulle låna en… Av en snubbe som tydligen slarvat bort den… Och som nu låg risigt till för han hade lånat den av rörmokarens granne som och var rörmokare och bla bla bla…

Det var nära att allt skulle skita sig och kräftskivan om 2 veckor låg i farozonen… Men så fick B-A tag på en gubbe idag som kom snabbt som bara den. Och så plötsligt rann vattnet fiiint ner i avloppet. Hurra.

Nu rullar vi mot Sthlm igen. Hem ljuva hem.

Vad är grejen?

Igår hade jag flyt. Såklart ska det skita sig idag. Vi kom ner till landet för nån timme sen eller två. Lyckan över att avloppsröret i källaren var utbytt var stor. Tills vi satte på vattnet och spolade ner i diskhon. Totalstopp. Jaha? Är jag värd detta? Jävla skit. Kan tyckas vara en liten grej av vissa. Men för mig blir det ett gigantiskt problem och jag kan inte sluta tänka på att vi i värsta fall måste ställa in den planerade kräftskivan här om 2 veckor…

Bajs, bajs, bajs. Jag vill bara ringa pappa och låta sådär kan-inget-för-att-jag-är-liten-och-tjej och så kommer han bara och fixar…

Nu vill jag att ni som läser (om nu någon gör det fortfarande…) och resten av världen håller tummarna för att rörmokaren kommer hit imorgon och fixar.

Nu fattas det bara att köparen av min lgh inte blir godkänd av föreningen och försäljningen går åt h-lvete. Och att kollegan som sagt att hon ska köpa min soffa ångrar sig.

Ja. Bitter och sur. That’s me.